KVINNAN PÅ TÅGET
Drama-thriller
Premiär 9 november 2016
Regi: Tate Taylor
Medverkande: Emily Blunt, Justin Theroux, Haley Bennett, Rebecca Ferguson m fl
Från 15 år
Betyg: AT AT AT
I bakvattnet av den gigantiska succén med både boken och filmatiseringen av Gone Girl (2014) kom det en massa mer eller mindre dåliga kopior fram till i år då Paula Hawkins debut-thriller Kvinnan på tåget (The girl on the train) dundrade in på marknaden och slog alla möjliga slags rekord i bokbranschen och har nu till slut även rullat in på stationen kallad Vita duken.
Besvikelsen som först uppstod när man fick höra att filmmakarna hade bytt ut Londons närområde mot New Yorks medelklassförorter (antagligen av kommersiella skäl) hade lagts sig i tid till att filmen hade premiär och det är inget som man tänker på när väl tåget rullar in på de svenska bio-salongerna.
Storyn är inte direkt unik men bär den där härliga Hitchcock-känslan som många av de bästa thrillers ända sedan Basic Instinct haft i sin DNA. Kvinnan på tåget är Rachel (Blunt), en tragisk, anti-hjältinna med spritproblem, som varje dag pendlar mellan förorten och London och som fantiserar om vilka som bor längs med linjen och snart blir vi varse att det är en speciell familj som hon fokuserar särskilt mycket på. Vad är det som hänt med Rachel? Varför har hon blivit den tragiska spillra till människa som hon är? Och vad är det med huset där det lyckliga paret bor?
Precis som med Gone Girl är Kvinnan på tåget ett mysterium som långsamt, långsamt öppnar upp sig, likt pusselbitar som så småningom hamnar på rätt plats. Jämfört med romanen är det något tillrättalagt och "sminkat", inte minst Rachel som borde vara mer nerdekad med tanke på hur mycket hon häller i sig, men Blunt gör ett kanonjobb och är riktigt övertygande och är den som håller kvar filmen på rälsen, så att säga. Regissören Taylor gör ett stabilt, habilt jobb och underhållningsvärdet är helt ok, men skulle varit sämre om det inte vore för Blunts trasiga och tragiska Rachel.
Jag har alltid varit svag för tåg i filmer och det kanske färgar mig något, men Kvinnan på tåget är en bra och välspelad thriller som rusar fram i ganska högt tempo och som har en mörkare och mer dämpad ton än vad som är vanligt i den där typen av blockbuster-filmer. Och det ska den ha heder för.
GS
Andra sevärda tågfilmer: Mordet på Orientexpressen (1974) Runaway train (1985) Horror express (Dödsexpressen, 1972), Before sunrise (Bara en dag, 1996) The Lady vanishes (en dam försvinner, 1938, 1979) Farligt möte (Narrow margin, 1990) The Darjeeling limited (2007) Agent 007 ser rött (From Russia with love, 1963) Under belägring 2 (Under siege 2: Dark territory, 1995) och Chicago-Expressen (Silver Streak, 1976).
Medverkande: Emily Blunt, Justin Theroux, Haley Bennett, Rebecca Ferguson m fl
Från 15 år
Betyg: AT AT AT
I bakvattnet av den gigantiska succén med både boken och filmatiseringen av Gone Girl (2014) kom det en massa mer eller mindre dåliga kopior fram till i år då Paula Hawkins debut-thriller Kvinnan på tåget (The girl on the train) dundrade in på marknaden och slog alla möjliga slags rekord i bokbranschen och har nu till slut även rullat in på stationen kallad Vita duken.
Besvikelsen som först uppstod när man fick höra att filmmakarna hade bytt ut Londons närområde mot New Yorks medelklassförorter (antagligen av kommersiella skäl) hade lagts sig i tid till att filmen hade premiär och det är inget som man tänker på när väl tåget rullar in på de svenska bio-salongerna.
Storyn är inte direkt unik men bär den där härliga Hitchcock-känslan som många av de bästa thrillers ända sedan Basic Instinct haft i sin DNA. Kvinnan på tåget är Rachel (Blunt), en tragisk, anti-hjältinna med spritproblem, som varje dag pendlar mellan förorten och London och som fantiserar om vilka som bor längs med linjen och snart blir vi varse att det är en speciell familj som hon fokuserar särskilt mycket på. Vad är det som hänt med Rachel? Varför har hon blivit den tragiska spillra till människa som hon är? Och vad är det med huset där det lyckliga paret bor?
Precis som med Gone Girl är Kvinnan på tåget ett mysterium som långsamt, långsamt öppnar upp sig, likt pusselbitar som så småningom hamnar på rätt plats. Jämfört med romanen är det något tillrättalagt och "sminkat", inte minst Rachel som borde vara mer nerdekad med tanke på hur mycket hon häller i sig, men Blunt gör ett kanonjobb och är riktigt övertygande och är den som håller kvar filmen på rälsen, så att säga. Regissören Taylor gör ett stabilt, habilt jobb och underhållningsvärdet är helt ok, men skulle varit sämre om det inte vore för Blunts trasiga och tragiska Rachel.
Rebecca Ferguson.
GS
Andra sevärda tågfilmer: Mordet på Orientexpressen (1974) Runaway train (1985) Horror express (Dödsexpressen, 1972), Before sunrise (Bara en dag, 1996) The Lady vanishes (en dam försvinner, 1938, 1979) Farligt möte (Narrow margin, 1990) The Darjeeling limited (2007) Agent 007 ser rött (From Russia with love, 1963) Under belägring 2 (Under siege 2: Dark territory, 1995) och Chicago-Expressen (Silver Streak, 1976).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar