Möter filmregissören Wayne Roberts som är aktuell med sin långfilmsdebut, Katie says goodbye , som visas på Stockholm filmfestival. Filmen är tänkt att vara en del i en trilogi, berättar regissören.
Jag: Vad handlar din film om?
Wayne Roberts (WR): Det handlar om en ung servitris i Arizona. Hon försöker ta hand om sin mamma. Hon tvingas sälja sex för och klara hushållet. Hon träffar sedan Bruno. Och hon blir alltmer övertygad om att hon måste ta sig ifrån staden.
Filmregissören Roberts är vältalig och han har mycket och säga om sin film. Historien är tung och viktig , säger han. Han fick en uppenbarelse , en vision av karaktären Katie för 12 år sedan. Han såg henne vandra längs motorvägen......
Men då var han inte redo och regissera filmen. Han var inte mogen förrän nu. Manuset tog sedan två månader och skriva. Han beskriver skrivarprocessen som en spirituell och andlig upplevelse. Från tidig morgon till de sena timmarna - arbetar han.
Gruppen Daughters musik lyssnade han på oavbrutet under skrivandet, och blev en inspiration för filmen.
Han förstår inte män som begår sexuella övergrepp och våldtäkter , och han hoppas med sin film belysa frågan. Han hoppas även att filmen kan få män och förstå kvinnan. Alla män har ju en mor, och en del får ju döttrar, säger han. Han talar om män som inte kan få kontakt med kvinnor på ett annat sätt än och begå dessa hemska övergrepp. Männen måstes sluta göra dessa hemska handlingar, om vi ska få en förändring.
Katie Says Goodbye är inspelad i New Mexico, men utspelar sig i Arizona. Han säger att det är fattigt där och hårt leverne för många. En del har inte ens mobiltelefon, och får ingen mat och det kräver att du har en bil för och kunna leva. Samtidigt är det en vacker plats.
Jag: Vad hoppas du att publiken känner och tänker om din film, Katie says goodbye?
WR: Flera saker. Katie är ju en människa som måste övervinna flera hinder och genomlida mycket smärta. Det blir som ett uppvaknande med filmen. Liksom jag själv, så hoppas jag att publiken känner en tacksamhet för Livet omkring dem och sitt eget förmånliga och bekväma liv. Vi har ju allt, utbildning, jobb osv. Titta bara här, folk har till och med råd och gå på en filmfestival. Du har ett bra liv! Det har inte alla... Glöm inte det!
Förhoppningsvis ger filmen styrka och att flera av oss känner sig inte ensamma, säger Roberts. Kanske kan själva historien leda till en uppmuntran. Uppmuntran till och ta tag i era liv, och realisera era drömmar. Och det gäller mig inkluderad, fortsätter han. När vi kommer in i negativa tankar: Vill du bli filmregissör - bli filmregissör, vill du jobba som journalist - jobba då som journalist!
Jag hoppas också att filmen kan förebygga sexuella övergrepp och våld mot kvinnor i framtiden, avslutar Roberts.
Kvinnliga karaktärer finner han mer intressanta och skildra än manliga. Det har ju berättats om män i alla tider, och hur de överkommer hinder i Hollywoodfilmer, säger han.
Kvinnliga historier har inte berättats i samma utsträckning. Skådespelerskor jobbar han hellre med än med manliga. Det beror mest på att han tycker kvinnliga aktörer ger så mycket mer än vad männen gör. Aktriserna, menar han, har en helt annan tillgång till känslor och förmåga och uttrycka dem, än vad vanligtvis män har.
Men det verkar ha funnits vissa manliga undantag. Nick Nolte hade en känslig talang , en gång i tiden , menar Wayne Roberts, idag vet jag inte vad som hänt med honom. Jag hör inte längre vad han säger.
Jag: Att skriva är ett ensamt jobb. När vet man att sina alster håller och är tillräckligt bra? Har du någon/några som ger dig feed-back?
- Jag har alltid varit säker och trygg i mitt skrivande. Försöker inte tänka så mycket, utan bara skriva. Men Sean Durkin (en nära vän) har bland annat hjälpt mig och gett mig respons. Han står även med som exekutiv producent för filmen.
Det är alltid oerhört kul och stärkande när man möter filmälskare , verksamma eller bara fans. Wayne Roberts är både och. Han älskar filmen 45 years (2015) och han lovordar Charlotte Rampling.
Hon är otrolig i den filmen, säger han. Rampling skulle han gärna vilja filma med i framtiden. När film berör honom , så blir upplevelserna fysiska.
Han nämner Bröderna Dardennes Pojken med cykeln (2011) och det lyser i ögonen på honom, när han talar om just den filmen:
- Jag kan inte gå efter att jag har sett en sådan film, menar han med kraft i rösten. Och det finns inget skäl och misstro honom.
Han talar också varmt om filmen Y tu mamá también (2001) av Alfonso Cuarón (även det är ett nytt namn för mig). Det låter verkligen som en film man inte får missa.
- Film kan förändra ditt liv, säger han.
Och det känns som Wayne Roberts har liknande ambitioner med sitt eget filmskapande. På lördag (19/11) väntar visningen av Katie Says goodbye. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar