Medverkande: Dave Johns, Hayley Squires, Sharon Percy m fl.
Speltid: 100 min
Betyg: AT AT AT AT AT
(biopremiär 9/12)
Snickaren och änkemannen Dan (Johns), 60 plus, är sjukskriven sedan en hjärtattack inträffade på bygget. Han söker sjukpenning , men hamnar mellan stolarna.
Han är inte sjuk, men heller inte frisk , enligt läkaren, för och anses vara tillräckligt arbetsför. Dan fastnar i en snårig och iskall byråkrati och blir bara en siffra bland mängden i stadens arbetsförmedling.
I Newcastle har även London-tjejen Katie hamnat. Hon har äntligen fått ett boende för sig själv och sina två barn, efter flera månaders skakig tillvaro. De har levt på härbärgen och liknande.
Hon liksom Dan skickats bokstavligen ut ifrån arbetsförmedlingen och hotas få sanktioner. De finner tröst och hopp i varann. Dan hjälper henne med och få igång lägenheten. Han fixar toaletten. Han fixar elektriciteten och får igång värmen mellan väggarna. Han leker med barnen. Katie är så hungrig.
Hon ger allt för sina barn.
Men maten räcker inte till henne....
Hur ska hon klara sig?
Stockholmsfilmfestival 2016 http://www.stockholmfilmfestival.se/svinvigs med denna juvel signerad Ken Loach och hans "ständiga" radarpartner, Paul Laverty. Loach säger efter filmen att , "hoppet" är nu viktigare än någonsin , dessa dagar, och syftar på det amerikanska presidentvalet. Men det är inte bara, det. Hans film pekar på ett politiskt cyniskt system som maler ner den lilla människan i en Kafka-liknande process.
Förgör henne i oändliga former av byråkrati, och successivt förlorar du din självrespekt och sen vad?
Det här är kanske årets viktigaste film. Det är sannerligen en av årets BÄSTA filmer.
Loach fångar den lilla människans kamp, och den underklass som många blundar åt och ens inte vill erkänna att de finns - här och nu - runt omkring oss. När vi går på bio, letar de i soporna, eller desperat letar efter något sätt för och överleva....
Ska man tro hans film, så ser vi ett system som sviker människan och lämnar henne i sticket. Räddningen finns i familjen, vännerna och solidariska medmänniskor samt frivilliga organisationer (i filmen heter den, Food center). Regissören talar själv om hur han ser hur ilskan har återuppstått i hans England. Den vreden skapar även rädsla och hat och blir ett tacksamt byte för högerkrafter. Och är man själv osäker inombords, blir man inte särskilt generös med och hjälpa andra i nöd....
I hans film dock, ser vi hur någon som inte har det lätt, sträcker ut en annan hand mot någon som har det ännu sämre. Man måste vara stark. Det är krävande, men man är hängiven sin nästa.
Jag blir så varm av den här filmen, och jag gråter även en skvätt. Det är så vackert, det är så sant och kraftfullt.
Den här filmen krossar mitt hjärta.
.....och jag kan bara beundra Ken Loach, återigen, han är en sann humanist och Guldpalmen han fick tidigare i år, är mycket, mycket välförtjänt. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar